Alla dikter är skrivna av mig och jag förbehåller mig rätten till dessa.
Katarina Andersson
Kärlek till mitt inre barn

Du, mitt lilla barn
dina stora ögon med osäker blick
du ut över världen ser
ett gapande uttryck
dina tänder blottas
en undran
vad är det som händer.

Rädslan ryms inom dig
låt oss hjälpas åt
jag sträcker dig min hand
omfamnar dig
skänker dig min kärlek
låt rädslan upphöra
det som en gång dig skrämde
en förlamande skräck i dig satte.

Låt kärleken ditt öppna sår få läka
känn  kärlekens vingar dig omsluta
låt dem bära dig över den dunkla bro
bortom den mörka horisont
som din sikt skymmer.

Tillsammans vi rädslans bojor lösgör
en ljusare boning med kärlek
övervinner det som en gång hände
låt mig dig få krama
ge dig det skydd du en gång saknade
när det hemska hände.

Kom in i min famn
känn min kärlek i ditt hjärta
du är inte ensam längre
vi går tillsammans
du, mitt lilla barn och jag.

Jag, den vuxna kvinnan idag
vi två blir ett
kärleken övervinner allt
när vi låter den läka alla sår
njut, sjung och dansa
släpp loss glädjen inom dig.

Våga släppa taget
bjud in det vackra
öppna din visdoms port
om än bara på glänt
en början till livet
lev livet fullt ut.

Låt kärleken lysa upp vår dag
leda oss i den helhet vi två utgör
du, mitt lilla barn och jag
den helhet vi symboliserar
går vidare tillsammans
du, mitt lilla barn och jag.

Proppen

Varför gråter jag inom mig
när jag borde vara glad
vem bestämmer, är det jag själv
vill visa mina känslor för dig
men har inte lyckats låsa upp 
är glad att du orkar med de få stunder
när nyckeln hittar låset av sig själv.

Hoppas att jag en gång ska våga
släppa taget, låta glädje och sorg
flöda fritt omkring mig
måste bara våga, hoppet lever
vill inte leva utan dig
du har skänkt mig så mycket glädje
de år vi tillbringat tillsammans.

Lärt mig mycket om livet jag inte visste
för dig var det självklart men inte för mig
ingen kan ge utan att få något tillbaka
eller jag har haft fel hela tiden
börjar förstå, är det därför jag gråter
när jag inser att jag levt utanför livet
så många år, bubblan runtom mig
börjar lösas upp för att försvinna.

Kan inte skydda mig längre
från inkapslade känslor
att känna tillhör livet, har jag förstått
men det gör ont när de vill ut
gråten vill inte hitta ögonen
sitter krampaktigt i mitt bröst
rädd för vad som ska komma ut.

Upplever att trycket på den propp
som sedan länge sitter i min hals
likt korken på Champagneflaskan
åka i taket för att låta drycken flöda
mina tyngda känslor ut
hjälp mig, ta fram propplösaren
eller ruska mig, då kanske den släpper
kanske skulle gråta

Vet inte hur jag ska börja
rädd för att plågas
kanske skulle underlätta processen
 göra att jag mår bättre
vågar jag försöka
det finns inget löfte om att det blir bättre
om du står vid min sida
kommer jag att lyckas.

Förändringens vind

Ur djupet av mitt hjärta
i det nya jag träder in
utan vetskap för vad som väntar.
Står på bergets topp
redo att ta steget, ut i tomma intet
föras till den plats  dit jag ska
bäras av vindens kraft.

Utan rädsla tar jag mig an det nya
vinddraget smeker min kind
när jag färdas mot min nya skepnad
skrudad i annan klädnad
den gamla skingras för vinden
försvinner bort till glömskans land.

Vakna till en ny dag som gryr
 utan ånger för det gamla som flytt
träda in med begynnande tillförsikt
rädslan för förändringens gång mattas av
med öppna ögon skönja regnbågens klara färg
solens strålar letar sig fram
morgontimmens regn har tunnats ut.

Sökandet efter dig

Sökandet efter dig
genom hela livet
står här nu
vet varken ut eller in
något säger 
har det bättre utan dig
du kan aldrig ge 
eller kan du, tror det inte
kanske du gjort utan det notis
vill inte förlänga smärtan

Komma vidare i livet
göra ett val
med eller utan dig
pest eller kolera
chansen får tas
att valet blir rätt
vad är rätt, vad är fel
med risk för fel val
finns tvivel där
ett gift som tar död
bit för bit
vill ha bort det

Står kvar på samma plats
stampar i oändlighet
ger oro och ångest
gropen under djupnar
tron på en riddare
ridande över slätten
ta bort tvivel i tanken
lätta känslors oro
en hägring
kan inte bli verklighet

Självkänslan vilat länge 
en törnrosasömn
ingen prins som kysser
för att väcka liv
oron gnager, det gör ont
någonstans i dimman
vetskapen finns
kommer att lyckas

Att gör sina val
en del av livet
chansa, tro på sig själv
har ofta ställt frågan
behöver  jag dig
varför, får inget svar
det gör ont
smärtan börjar lätta

Tidens sömnlösa nätter
fyllda av mörker 
måste få ett slut
nära och kära drabbas
stänger dem ute
låser dörren till min port
hitta nyckel till rostigt lås

Kan du hjälpa 
låta känslor flöda fritt
utan rädsla för att såras
sviken om och om igen

Kärlek

Det brinner en låga i mitt hjärta
en låga full av kärlek och liv

lågan kräver varsam hand
som skyddar ömmande 
inte utsättas för den kalla vind
som blåser utanför

den fladdrande lågan
behöver fyllas av ljus och värme  
för att inte fallna
försvinna ut i intet.

Sinnesstämning

Tittar ut genom fönstret,
ser regndropparna falla tungt mot marken.

Kan nästan höra de törstande träden,
girigt sluka varenda droppe.

Precis som allt levande på vår jord,
 hämtar vi kraft från naturen,
 för att sedan slå ut i full blom.

Liknelsen är slående, 
vi är inte alltid på rätt sida.

Det tråkiga i livet har också sin plats hos oss,
 ingen kommer undan, 
det händer oss alla någon gång.

Växlingen mellan olika sinnesstämningar,
 gör att vi kan fyllas av lycka, 
när solsidan tittar fram.

Lev ditt liv i varje ögonblick

"Ett ögonblick låter sig inte hållas kvar, lev det innan det bleknar bort i horisonten.

Ett ögonblick är lika flyktigt som vindens smekning mot din hud.

Fånga ditt ögonblick här och nu, du får det aldrig åter"

Årsringar

"Naturen är formad av tidens gång, så också vi. 
Vår in- och utsida skapas med tiden av det liv vi har levt. 
Gläds åt de årsringar du har, de visar bara att du har stor erfarenhet av livet. 
Häng inte upp dig på dagar som gått. 
Lev i nuet och de ögonblick som passerar, här och nu. 
Var glad för varje ny dag"

© Copyright visdomsboden 2019